Och jag tror att svaret är att vi i verkligheten är fruktansvärt skräckande djur. Och vi gillar inte att påminnas om hur skräck vi är-hur känsliga balanserna är i våra egna kroppar, hur kort vår vistelse på jorden och hur lätt det är slut.
(And I think the answer is that we are, in reality, terribly frail animals. And we don't like to be reminded of how frail we are-how delicate the balances are inside our own bodies, how short our stay on Earth, and how easily it is ended.)
Citatet från Michael Crichtons bok "Sphere" belyser människors inneboende sårbarhet. Det antyder att vi trots våra framsteg och uppfattningar om styrka är i grunden bräckliga varelser. Omnämnandet av känsliga inre balanser i våra kroppar fungerar som en påminnelse om vår dödlighet och själva livets osäkerhet.
Crichton påpekar att att erkänna denna bräcklighet är obekväm för många, eftersom det konfronterar oss med verkligheten i vår begränsade tid och potential för plötslig förlust. Denna reflektion framkallar en djupare uppskattning för existensens flyktiga natur och uppmuntrar en större förståelse för livets komplexitet som vi ofta tar för givet.