På Marcy upptäcker jag vad jag letar efter och skämmer upp en lampost och lossar paret av sneakers som något barn har kastat där uppe som dinglar i testning till någon skit som jag aldrig har tänkt på så länge jag har bott i den här staden. Jag sitter på trottoarkanten och fyller fötterna inuti och lämnar snören ångras. Det är för litet men den högra passar lite bättre än vänster. Att inte ha en stor tå lönar sig redan.
(At Marcy I spot what I am looking for and shimmy up a lampost and untangle the pair of sneakers that some kid has tossed up there that dangle in testement to some shit that I have never figured out as long as I have lived in this city. I sit on the curb and stuff my feet inside leaving the laces undone. There too small but the right one fits a little better than the left. Not having a big toe is already paying off.)
Berättaren möter ett par sneakers som hänger från en lyktstolpe på Marcy, en nyfiken syn som återspeglar barndomsuppgifter. Formiga klättrar de upp för att hämta skorna och hitta glädje i den oväntade upplevelsen. När de sitter på trottoarkanten försöker de på sneakers, som är för små totalt sett, men den rätta passar tillräckligt för att ge en känsla av tillfredsställelse. Handlingen att stjäla dessa sneakers belyser en blandning av nostalgi och uppror.
När berättaren sätter på sneakers med snören som lämnats ångras, erkänner de den lilla fördelen med att ha en saknad stor tå, vilket gör att de är en uppfattning om komfort i en situation som annars förstärker känslor av otillräcklighet. Detta ögonblick fångar en blandning av motståndskraft och anpassningsförmåga och betonar hur karaktären navigerar i deras miljö och omständigheter trots utmaningar. Sneakers fungerar som en symbol för förlorad barndom och nuvarande trots.