Citatet återspeglar en kvinnas perspektiv på pojkar och män och uttrycker sin tro på att de delar en gemensam synvinkel om sin maskulinitet. Hon antyder att de har en uppblåst känsla av stolthet när det gäller deras identitet och prestationer, som hon tycker är underhållande felaktigt.
Denna observation belyser en bredare kommentar till könsdynamiken, där hon uppfattar män som saknar självmedvetenhet. Trots deras förtroende föreslår hon att deras attityder kan komma över som naiva eller dumma, vilket indikerar en koppling mellan deras självbild och verklighet.