Överste Cathcart var ogenomtränglig för absolutes. Han kunde mäta sina egna framsteg endast i förhållande till andra, och hans idé om excellens var att göra något åtminstone lika bra som alla män i sin egen ålder som gjorde samma sak ännu bättre.
(Colonel Cathcart was impervious to absolutes. He could measure his own progress only in relationship to others, and his idea of excellence was to do something at least as well as all the men his own age who were doing the same thing even better.)
Överste Cathcart exemplifierar ett tankesätt som är resistent mot fasta standarder för prestation. I stället för att sträva efter en absolut nivå av excellens, mäter han sin framgång genom jämförelser med sina kamrater. Denna strategi avslöjar en ytlig förståelse för prestation, där det gör lika bra som de omkring honom räcker för hans självvärde.
Genom att fokusera på relativ prestanda snarare än personlig tillväxt eller absoluta standarder återspeglar Cathcarts perspektiv en bredare kommentar om ambition och konkurrens. Hans tillvägagångssätt understryker absurditeterna i militärpolitiken och de ofta felplacerade värdena i ledarskap, och betonar en kultur där medelmåttighet kan råda om den anpassar sig till andras prestationer.