Döden var irreversibel, misstänkte han, och han började tro att han skulle förlora
(Death was irreversible, he suspected, and he began to think he was going to lose)
I Joseph Hellers "Catch-22" kämpar huvudpersonen med den djupa dödsverkligheten och funderar på dess permanenta natur och den oundvikliga förlusten som åtföljer den. Vikten av denna insikt leder honom till ett tillstånd av förtvivlan och understryker romanens utforskning av krigets absurditet och meningslöshet. Denna interna kamp återspeglar bokens bredare teman, där karaktärer står inför de löjliga omständigheterna.
Heller sammanflätas mästerligt humor och tragedi, vilket illustrerar hur de karaktärer som konfronterar deras dödlighet fastnar i en paradox som definierar deras existens. Rädslan för att förlora allt, inklusive själva livet, formar sina handlingar och beslut och belyser absurditeten i att försöka upprätthålla kontrollen mitt i kaos. I slutändan fungerar "catch-22" som en gripande kommentar till det mänskliga tillståndet och de konflikter som uppstår genom konfrontationen med döden.