I boken "Det finns en (liten) chans att jag kanske går till helvetet" av Laurie Notaro, presenterar författaren ett humoristiskt tag på scenföreställningen. Notaro föreslår att även om Mimes redan är opopulära, är clowner ännu mer ovälkomna och lägger till en komisk vridning till uppfattningen av dessa artister. Denna kommentar framhäver samhällets ofta överdrivna rädsla och stereotyper om clowner och framställer dem som något mer olycksbådande.
Citatet spelar på den vanliga rädslan för clowner, med hänvisning till idén att de "äter människor" och överdriver denna trope ytterligare. Notaros skrivning blandar humor med insikter i sociala ångest, vilket gör hennes berättelse engagerande och relatabel. Genom att använda sådana livliga bilder kritiserar hon de kulturella uppfattningar som omger dessa underhållare och samtidigt underhåller sina läsare.