Alla var alltid mycket vänliga mot honom, och ingen var någonsin mycket trevlig; Alla talade med honom, och ingen sa någonsin någonting.
(Everyone was always very friendly toward him, and no one was ever very nice; everyone spoke to him, and no one ever said anything.)
Citatet från Joseph Hellers "Catch-22" belyser en skarp kontrast mellan ytlig vänlighet och äkta vänlighet. Det antyder att även om människor kan uttrycka vänlighet genom att prata med honom, saknar deras interaktioner substans och uppriktighet. Denna dualitet understryker de paradoxer som ofta finns i sociala interaktioner, särskilt inom ramen för krig och byråkrati som visas i romanen.
Observationen återspeglar en bredare kommentar om mänskliga relationer, där utseende kan lura. Det väcker frågor om kommunikationens natur och skillnaden mellan artighet och autentisk oro, och betonar hur individer kan känna sig isolerade trots att de är omgiven av andra. Detta omsluter den absurditet och ironi som genomsyrar Hellers arbete.