Hans svar på dem {kvinnor} som sexuella varelser var en av frenad dyrkan och avgudadyrkan. De var vackra, tillfredsställande, galna manifestationer av de mirakulösa, instrument av nöje som är för kraftfulla för att mätas, för angelägna om att bli uthärdad och för utsökt för att vara avsedd för anställning med bas, ovärdig man.
(His response to them {women} as sexual beings was one of frenzied worship and idolatry. They were lovely, satisfying, maddening manifestations of the miraculous, instruments of pleasure too powerful to be measured, too keen to be endured, and too exquisite to be intended for employment by base, unworthy man.)
I Joseph Hellers roman "Catch-22" återspeglar huvudpersonens inställning till kvinnor en djup vördnad som gränsar till besatthet. Han ser dem inte bara som individer utan som eteriska varelser, förkroppsligar skönhet och nöje på ett sätt som verkar nästan andra världsliga. Detta perspektiv höjer dem till en status som tillbedjan och belyser det komplexa samspelet mellan beundran och lust.
Heller illustrerar kampen för män som kämpar med sina uppfattningar om kvinnor och visar dem som både mäktiga och gåtfulla. Kvinnors lockelse väcker känslor som är både extatiska och överväldigande, vilket leder till ett erkännande av deras inre värde utöver enbart fysisk närvaro. Denna nyanserade skildring betonar den intrikata dynamiken i attraktion och firandet av kvinnlighet i en värld som ofta är fylld med basinstinkter.