I Joseph Hellers Catch-22 adresserar en överste sina trupper med en blandning av ironi och myndighet. Han betonar att han inte kräver dem att delta i U.S.O. Visa för deras njutning, men han insisterar på att alla som inte är på sjukhus bör gå och ha det bra. Detta uttalande återspeglar absurditeten i militära order och belyser de motsägelser som definierar soldatens upplevelser under krigstid.
Översteens motstridiga budskap illustrerar kampen mellan plikt och personlig önskan. Genom att använda humor och ironi kritiserar Heller den militära byråkratiska naturen och förväntningarna på soldater. Kommandot för att njuta av showen, som är soffad i en auktoritativ ton, understryker den meningslöst och kamp som är inneboende i att hitta glädje mitt i krigets kaos.