Citatet betonar vikten av fantasi och tro på något större än sig själv under barndomen. Barn dras naturligtvis till berättelser om magi och övernaturliga varelser, eftersom dessa berättelser uppfyller en medfödd önskan om förundran och möjligheten. Sådana berättelser hjälper barn att fly från verklighetens hårda och låta dem utforska sina hopp och drömmar.
Men om ett barns miljö är överväldigad av hårda verkligheter och praktiska problem, kan denna fantasifull impuls kvävas. När ett barns liv är fylld med för mycket allvar eller negativitet, kan deras känsla av förundran och behovet av tro på något bortom sig själva undertryckas, tvinga dessa känslor under jorden och potentiellt påverka deras utveckling.