Citatet återspeglar ett gripande ögonblick av förverkligande mitt i tragedi, och betonar ytligheten i etniska skillnader. Zacharie och Deo belyser hur offren i döden är oskärpa och symboliserar den delade mänskligheten som överskrider deras etniska bakgrunder, Tutsi eller Hutu. Denna idé antyder att det våld som tillförs av mördarna härrör från okunnighet snarare än några inneboende skillnader mellan de människor de mördade.

Denna konversation understryker den djupa inverkan av civil konflikt och illustrerar hur djupt sittande uppdelningar kan leda till förstörelse, men som också avslöjar en sanning om människors grundläggande enhet. Uppfattningen att mördarna själva krävde förtydligande av identiteter indikerar en tragisk ironi i våldet, vilket illustrerar hur dessa divisioner i slutändan är konstgjorda. Sådana reflektioner inbjuder läsarna att överväga vikten av empati och erkännande av delade upplevelser för att främja läkning och försoning.