Jag brukade få en stor spark av att rädda människors liv. Nu undrar jag vad i helvete är poängen, eftersom de alla måste dö ändå. Oh, det finns en poäng, okej, Dunbar försäkrade honom. Är det där? Vad är poängen? Poängen är att hindra dem från att dö så länge du kan. Vad i helvete är poängen? Dunbar funderade i tystnad i några ögonblick. Vem i helvete vet.
(I used to get a big kick out of saving people's lives. Now I wonder what the hell's the point, since they all have to die anyway.Oh, there's a point, all right, Dunbar assured him.Is there? What's the point?The point is to keep them from dying as long as you can.Yeah, but what's the point, since they all have to die anyway?The trick is not to think about that.Never mind the trick. What the hell's the point?Dunbar pondered in silence for a few moments. Who the hell knows.)
Utdraget från Joseph Hellers "Catch-22" återspeglar ett djupt existensiellt dilemma som karaktärerna möter. En karaktär uttrycker desillusionering med värdet av att rädda liv när döden är oundviklig. Denna ifrågasättande förmedlar en känsla av meningslöshet i sina ansträngningar, när han kämpar med idén att trots deras bästa ansträngningar, alla i slutändan uppfyller samma dödsde.
Dunbars svar belyser spänningen mellan önskan att förlänga livet och acceptans av dödlighet. Hans tystnad antyder att han också har svårt att urskilja ett tydligt syfte. I slutändan inser de båda att även om målet är att förlänga livet så länge som möjligt, förblir den större frågan om mening obesvarad, vilket illustrerar komplexiteten i liv, död och den mänskliga upplevelsen.