På ett sätt C.I.D. Mannen var ganska lycklig, för utanför sjukhuset pågick kriget fortfarande. Män blev arg och belönades med medaljer. Över hela världen lägger pojkar på alla sidor av bomblinjen ner sina liv för vad de hade fått höra var deras land, och ingen tycktes tänka, minst av alla pojkar som lägger ner sina unga liv. Det var inget slut i sikte.
(In a way the C.I.D. man was pretty lucky, because outside the hospital the war was still going on.Men went mad and were rewarded with medals. All over the world, boys on every side of the bomb line were laying down their lives for what they had been told was their country, and no one seemed to mind, least of all the boys who were laying down their young lives. There was no end in sight.)
Huvudpersonen reflekterar över den tragiska ironin i situationen som soldater möter under krigstiden. C.I.D. Man, som finner tillflykt på ett sjukhus, står i kontrast till att kaoset bryter ut bortom dess murar. De pågående konflikten uppslukar otaliga unga män, som, som drivs av deras uppfattningar om patriotism, offrar sina liv utan att tveka. Krigens galenskap intensifieras ytterligare eftersom de som drivs till vansinne av stridens skräck ofta tilldelas medaljer, vilket innebär en förvrängd känsla av ära mitt i kaoset.
Denna kommentar belyser en dyster verklighet där livets helighet överskuggas av ett obevekligt krig, vilket skapar en cykel av våld och förlust. Bristen på medvetenhet och likgiltighet bland själva soldaterna när det gäller deras öde understryker de tragiska aspekterna av deras svårigheter. När de möter den tragiska meningslösheten i deras uppoffringar blir det tydligt att kriget har lämnat en outplånlig inverkan på deras liv, utan upplösning eller fred i sikte.