Irene gispade. Har du tagit ledighet från dina sinnen, Stuart? Väst. Har du? Stuart stängde ögonen. Nej, sa han. Au contraire. Det var ett starkt språk för den nya staden Edinburgh, men han var tvungen att säga det. Var inte en kontraire mig, sa Irene. Men det var för sent. Han hade.
(Irene gasped. Have you taken leave of your senses, Stuart? she hissed. Have you?Stuart closed his eyes.No, he said. Au contraire. It was strong language for the Edinburgh New Town, but he had to say it.Don't au contraire me, said Irene.But it was too late. He had.)
Irene är förvånad av något som Stuart har sagt och känner att det är helt irrationellt. Hennes otro är uppenbar när hon ifrågasätter hans förnuft och uppmanar honom att ompröva sina ord. Stuart förblir emellertid beslutsam och komponerad och hävdar att hans perspektiv inte bara är rationellt utan också strider mot Irens åsikter.
spänningen mellan dem eskalerar med Irens skarpa retort. Trots hennes frustration återspeglar Stuarts beslutsamhet att stå vid sin åsikt ett djupare förtroende för hans resonemang. Utbytet belyser kontrasten i sina tankar och utmaningar med kommunikation när starka känslor är involverade.