Det är över, eller hur? Trustande verkade han vänta på att hon skulle berätta för honom, som om hon skulle veta. Som om att höra sig själv säga att det betydde ingenting; Han hade en tvivelaktig inställning till sina egna ord; De blev inte riktiga, inte förrän hon gick med på det. Det är över, sa hon.
(It is over, isn't it? Trustingly, he seemed to be waiting for her to tell him, as if she would know. As if hearing himself say it meant nothing; he had a dubious attitude toward his own words; they didn't become real, not until she agreed.It's over, she said.)
Citatet återspeglar ett ögonblick av osäkerhet och beroende mellan två karaktärer, vilket illustrerar deras känslomässiga koppling och betydelsen av delat avtal i deras förhållande. En karaktär uttrycker tvivel om verkligheten i en situation, bara känner validerad när den andra erkänner det. Detta belyser den psykologiska komplexiteten i deras interaktioner, vilket antyder att sanningen i deras omständighet hänger på ömsesidigt erkännande.
När han säger "Det är över" ger den andra karaktären stängning och förvandlar den abstrakta idén till en konkret verklighet. Detta ögonblick fångar essensen av mänskliga relationer, där kommunikation och bekräftelse är avgörande för förståelse och acceptans. I slutändan betonar passagen samspelet mellan uppfattning och sanning inom interpersonell dynamik.