Berättaren i detta utdrag avslöjar en djup koppling till hans sinnen och hävdar att allt han uppfattar känns helt verkligt för honom. Trots alla situationer som kan leda till en känsla av orealitet, betonar han att hans upplevelser är äkta och livliga. Detta erkännande talar till en djup sårbarhet, eftersom han medger att han är helt berömd av sina sensoriska upplevelser.
dessutom reflekterar han över sin egen mänsklighet och föreslår att det skulle kunna framkalla sympati. Men han avvisar i slutändan denna uppfattning och uttrycker en skarp ärlighet om sin oöverträffade tro på verkligheten i hans uppfattningar, även när han påverkas av extrema omständigheter, inklusive substansanvändning. Detta belyser både hans isolering och intensiteten i hans sensoriska engagemang med världen.