Det är förresten samma sak med tro. Vi vill inte fastna och behöva gå till tjänster hela tiden eller behöva följa alla regler. Vi vill inte engagera oss till Gud. Vi tar honom när vi behöver honom, eller när saker och ting går bra. Men verkligt engagemang? Det kräver vistelse--i tro och i äktenskap. Och om du inte begår? Frågade jag. Ditt val. Men du saknar vad som finns på andra sidan. Vad är på andra sidan? Ah. Han log, en lycka du inte kan hitta ensam.
(It's the same thing with faith, by the way. We don't want to get stuck having to go to services all the time, or having to follow all the rules. We don't want to commit to God. We'll take Him when we need Him, or when things are going good. But real commitment? That requires staying power---in faith and in marriage. And if you don't commit? I asked. Your choice. But you miss what's on the other side. What's on the other side? Ah. He smiled, A happiness you cannot find alone.)
Författaren reflekterar över troens natur, vilket tyder på att många föredrar en avslappnad relation med Gud, som bara engagerar sig när det är bekvämt eller under goda tider. Detta undvikande av verkligt engagemang speglar vissa åsikter om äktenskap. Sann tro, precis som ett starkt äktenskap, kräver uthållighet och engagemang utöver enbart närvaro eller efterlevnad av regler.
Konversationen betonar vidare att att inte begå innebär att man missar djupare glädje. Talaren innebär att sann lycka, som inte kan uppnås i ensamhet, väntar på de som omfamnar ett fullt engagemang för tro och illustrerar de djupa belöningar som följer med engagemang.