I Joseph Hellers roman Catch-22 ger frånvaron av karaktärsflumen i Mess Hall en känsla av lättnad för de omgivande. Flume's närvaro kännetecknades av hans irriterande vana att kalla ut för vardagliga föremål på ett lekfullt men irriterande sätt med samma rim för flera förfrågningar. Detta skapade en repetitiv och distraherande atmosfär under måltiderna.
Talaren uttrycker en nygrundad njutning i Mess Hall utan Flume's upptäckter, vilket indikerar att hans avgång har förbättrat matupplevelsen för alla. Detta belyser hur individuella beteenden kan påverka gruppdynamiken avsevärt, särskilt i delade utrymmen som en messhall, där kamratskap och fredliga måltider värderas.