Isabel reflekterar över den betydelsefulla roll som privilegiet spelar för att utforma individernas öde, vilket tyder på att många hamnar i sina respektive situationer inte på grund av sina egna fördelar eller hårda arbete, utan snarare på grund av lyckliga omständigheter. Detta erkännande väcker frågor om rättvisan i samhällsstrukturer och betonar att jämlikhet av möjligheter ofta är en illusion.
Hon funderar på hur godtyckliga faktorer, till exempel ens bakgrund eller slumpmässiga livshändelser, kan drastiskt förändra vägar i livet. Detta perspektiv uppmanar en djupare övervägande av hur lyckan sammanflätas med framgång, vilket ger en omvärdering av vad som verkligen utgör prestation i samhället.