Barnen hade inte enorma ryggsäckar när jag var deras ålder. Vi hade inte ryggsäckar alls. Nu verkade det som om alla barnen hade dem. Du såg små andra klassare böjda som Sherpas och dra sig genom skoldörrarna under vikten av deras förpackningar. Några av barnen hade sina förpackningar på rullar och drog dem som bagage på flygplatsen. Jag förstod inte något av det här. Världen blev digital; Allt var mindre och lättare. Men barn i skolan släppte mer vikt än någonsin.
(Kids didn't have huge backpacks when I was their age. We didn't have backpacks at all. Now it seemed all the kids had them. You saw little second-graders bent over like sherpas, dragging themselves through the school doors under the weight of their packs. Some of the kids had their packs on rollers, hauling them like luggage at the airport. I didn't understand any of this. The world was becoming digital; everything was smaller and lighter. But kids at school lugged more weight than ever.)
Författaren reflekterar över skillnaderna mellan hans barndom och den nuvarande generationens upplevelse, särskilt när det gäller skolmaterial. Han konstaterar att när han var ung använde barnen inte ryggsäckar, en skarp kontrast till dagens studenter som verkar starkt belastade av dem. Små barn kämpar ofta för att bära stora påsar som får dem att se ut som om de bär överdriven vikt, med vissa till och med med rullande ryggsäckar för att underlätta lasten.
Denna observation väcker en känsla av förvirring för författaren, när samhället rör sig mot en mer digital livsstil där saker blir mindre och lättare. Trots de tekniska framstegen befinner sig barn att de behöver bära tyngre föremål än någonsin tidigare, vilket belyser en nyfiken koppling mellan utvecklande teknik och traditionella skolkrav.