Det finns så mycket olycka i världen, undrar, böjer sig för den tragiska tanken, och han kan inte göra någonting mot någons olycka, minst mot sin egen olycka.
(There is so much unhappiness in the world, wondering, bowing his head to the tragic thought, and he cannot do nothing against anyone's unhappiness, least against his own unhappiness.)
I Joseph Hellers "Catch-22" kämpar huvudpersonen med den genomgripande olyckan som omsluter människor runt honom. Denna känsla av förtvivlan är överväldigande, vilket leder till introspektion och en känsla av hjälplöshet inför ett sådant lidande. Huvudpersonen erkänner existensens tragiska natur och erkänner att han inte kan lindra andras smärta eller till och med konfrontera sina egna sorgar.
Denna reflektion över olycka understryker bokens bredare teman, som illustrerar de kamp som individer möter bland de absurditeter i krig och liv. Heller skildrar mästerligt karaktärernas interna strider och avslöjar hur vikten av förtvivlan kan leda till en känsla av djup isolering och futilitet.