Philippe Ariès påpekar i vår döds timme att det väsentliga kännetecknet för döden som det förekommer i Chanson de Roland är att döden, även om det är plötsligt eller oavsiktligt, ger en varning om dess ankomst.
(Philippe Ariès, in The Hour of Our Death, points out that the essential characteristic of death as it appears in the Chanson de Roland is that the death, even if sudden or accidental, gives advance warning of its arrival.)
Under "The Year of Magical Thinking" reflekterar Joan Didion över dödens natur och dess konsekvenser för dem som finns kvar. Hon diskuterar hur det, trots dödens abrupthet, ofta finns en känsla av förvarning eller förberedelser, liknande teman som finns i Chanson de Roland. Denna idé betonar en övergång och en känslomässig beredskap som kan följa livets slut, även när den inträffar oväntat.
Didions utforskning av sorg understryker betydelsen av att förstå döden inte bara som ett slut, utan som en del av ett kontinuum där förväntan på förlust påverkar sorgprocessen. I linje med Philippe Ariès observationer föreslår hon att även plötsliga dödsfall ofta är inramade av ett känslomässigt sammanhang som möjliggör reflektion och kontemplation, vilket gör begreppet dödlighet mer djupgående.