tig reflekterar över frustrationerna att vänta på förändring, särskilt i ledarskap, eftersom den äldre generationen fastnar till föråldrade idéer om livet. Han uttrycker otålighet mot beslutsfattarna, som verkar kopplade från de nuvarande verkligheterna och utmaningarna som står inför idag. TIG konstaterar att dessa individer, betydligt äldre än hans mamma, tillämpar lektioner från det förflutna till en present som är drastiskt annorlunda.
Detta känsla belyser en generations klyftan där visdomen i det förflutna inte längre är i linje med samtida frågor. Nostalgi under en tid då resurser verkade rikligt kontrasterar kraftigt med det pressande behovet av moderna lösningar och anpassningsförmåga i ledarroller. TIG: s perspektiv understryker brådskan för nya idéer för att hantera nuvarande samhällsutmaningar.