Regelbundenhet utan något metafysiskt värde bakom sig, någon skönhet i själ eller karaktär, var mer nedslående - och verkligen avvisande - än den ärligt slumpmässiga, den mänskliga röriga.
(Regularity without some metaphysical value behind it, some beauty of soul or character, was more disappointing – and indeed repulsive – than the honestly haphazard, the humanly messy.)
i "44 Scotland Street", Alexander McCall Smith uttrycker en kritik av regelbundenhet när det saknar en djupare betydelse eller inneboende skönhet. Han föreslår att en styv anslutning till ordning kan bli tilltalande om den inte åtföljs av äkta egenskaper som karaktär eller själ. Denna synvinkel belyser vikten av äkthet och mänsklig rörelse över ren struktur.
Smiths reflektion antyder att livets rikedom kommer från dess brister och komplexitet snarare än från en steril, perfekt regimenterad existens. Detta perspektiv uppmuntrar till att omfamna kaos av människans natur, som ofta avslöjar en djupare, mer relatabel skönhet än kyla av strikt regelbundenhet.