Hon satt still, tänkte jag, och ändå reste hon. Och när man sömmar reser sinnet, inte som män gör, med yxa och oxar genom vildmarken, men säkert räknade våra resor också som rörelse. Och jag tänkte på sömmarnas tålamod. Jag skrev en bok, tänkte jag, vilket män ofta gör, men kvinnor bara sällan har hållningen av sömnad. Den ena handen leder, och den andra handen hjälper. Och böcker, som täcken, är gjorda, ett ord i taget, en söm åt gången.
(She sat still, I thought, and yet she traveled. And when one stitches, the mind travels, not the way men do, with ax and oxen through the wilderness, but surely our traveling counted too, as motion. And I thought of the patience of the stitches. Writing a book, I thought, which men often do, but women only rarely, has the posture of sewing. One hand leads, and the other hand helps. And books, like quilts, are made, one word at a time, one stitch at a time.)
Citatet återspeglar idén om resor och skapelse ur en kvinnas perspektiv och betonar att både fysiska och mentala resor är betydande. Karaktärens stillhet står i kontrast till sömmen, en aktivitet som gör att sinnet kan vandra medan han förblir på ett ställe. Det antyder att även i lugn finns det en form av rörelse när tankar och idéer utvecklas, parallellt med den noggranna karaktären av sy.
Dessutom gör passagen en jämförelse mellan att skriva en bok och quiltning, och säger att båda kräver tålamod och en avsiktlig process. Metaforen för den ena handen som leder medan den andra stöder belyser den samarbetande insatsen som är involverad i båda hantverk. I slutändan understryker det uppfattningen att även om kvinnor kanske inte traditionellt erkänns för författarskap, parallella med människor, parallella med män och värderar historiens konst som ett betydande åtagande.