Passagen beskriver en djup känsla av tystnad som omsluter Isidores miljö. Denna tystnad avbildas som en kraftfull, nästan konkret kraft som härstammar från varje objekt runt honom. Det antyder en genomgripande tomhet som överskrider fysisk närvaro, resonerar från de slitna apparaterna, den förfallna mattan och de förfallna väggarna. Varje element i hans omgivningar bidrar till denna överväldigande tystnad och förstärker dess inverkan på hans medvetande.
Denna tystnad verkar symbolisera öde och förfall av Isidores liv och miljö. Det ersätter verklighetens livlighet med en förebodande stillhet som bedömer sinnena. Hänvisningen till trasiga maskiner och bristen på funktionalitet belyser en värld som är avskalad av värme och anslutning, där till och med resterna av teknik inte lyckas få liv eller ljud. Sammantaget fångar den den spökande främlingen som definierar Isidores upplevelse i en dystopisk miljö.