Vissa kvinnor slåss och andra inte. Som så många framgångsrika gerillor i kriget mellan könen verkar Georgia O'Keeffe ha utrustats tidigt med en oföränderlig känsla av vem hon var och en ganska tydlig förståelse för att hon skulle behöva bevisa
(Some women fight and others do not. Like so many successful guerrillas in the war between the sexes, Georgia O'Keeffe seems to have been equipped early with an immutable sense of who she was and a fairly clear understanding that she would be required to prove)
I sin uppsats från "The White Album", framhäver Joan Didion Georgia O'Keeffe som en figur som förkroppsligar styrka och självmedvetenhet i kampen mellan kön. O'Keeffes otroliga identitet och beslutsamhet att validera sin plats i konstvärlden illustrerar ett bredare tema för motståndskraft bland kvinnor i utmanande situationer. Didion kontrasterar O'Keeffes assertivitet med de olika svaren som kvinnor har på samhällspressen, vilket tyder på att personlig styrka kan forma sitt öde.
Denna utforskning av könsdynamiken betonar nödvändigheten av vissa kvinnor att kämpa för erkännande och respekt. O'Keeffes resa återspeglar ett engagemang för äkthet och konstnärligt uttryck, vilket understryker att framgång ofta kräver en tydlig självkänsla och modet att konfrontera samhällets förväntningar. Didions berättelse inspirerar erkännande av enskilda vägar som kvinnor kan ta mitt i utmaningar och förstärka teman om autonomi och uthållighet.