I "Cloud Atlas" av David Mitchell finns en poetisk skildring av hur solljus interagerar med den naturliga världen. Bilderna av solljus som böjer sig runt jorden antyder en mild men genomgripande påverkan som ger liv och liv åt miljön. Detta ljus fungerar som en katalysator för skönhet, särskilt på det sätt som det förstärker färgerna på vilda blommor, vilket symboliserar den delikata men kraftfulla kopplingen mellan natur och ljus.
Citatet understryker naturens bräcklighet samtidigt som det lyfter fram solens betydelse för att vårda och förvandla landskapet. Det framkallar en känsla av harmoni mellan elementen och återspeglar den övergående, men ändå fantastiska skönheten som finns i vilda blommor. I slutändan inbjuder dessa bilder läsarna att uppskatta de enkla men djupgående effekterna av solljus på vår värld och dess invecklade ekosystem.