Visst är hjärtat inte en passande plats att hysa hat. Men var är dess plats? jag vet inte. Det är en av universums okända. Det verkar som om Guds verkligen glädje över att krossa saker, för att inte ha skapat en viss plats för att hysa hat, har de väckt evigt kaos. Hatar oss för evigt att jaga ner en tillflykt, sticka näsan där den inte borde, ta över platser reserverade för andra, alltid tvinga ut kärlek.
(Surely the heart is not a fitting place to house hatred. But where is its place? I don't know. That is one of the universe's Unknowns. It would seem that the God's truly delight in messing things up, for in not having created a particular spot to house hatred, they have provoked eternal chaos. Hatred us forever hunting down a refuge, poking it's nose where it shouldn't, taking over sites reserved for others, invariably forcing out love.)
Passagen återspeglar begreppet hat och dess oförenliga natur med kärlek, vilket tyder på att hjärtat inte är en lämplig bostad för sådan negativitet. Författaren uttrycker osäkerhet om var hat verkligen hör hemma, vilket indikerar att denna brist på tydlighet är ett av existensens mysterier. Frånvaron av en utsedd plats för hat leder till förvirring och störningar i mänskliga känslor och relationer.
hat avbildas som en obeveklig kraft som tränger in på utrymmen som är avsedda för kärlek, oundvikligen förskjuter det. Denna skildring innebär att det gudomliga kan ha en roll i att komplicera mänskliga känslor, eftersom det kaotiska samspelet mellan kärlek och hat skapar ihållande oro. Esquivels utforskning av dessa teman presenterar en djup kommentar om kampen mellan positiva och negativa känslor, och bjuder in läsarna att reflektera över arten av sina egna hjärtan.