Överste latter till en uppfattning om rättvisa som överensstämmer med Karl Marx och insisterar istället på att sann rättvisa innebär brutalitet och våld. Han beskriver det som en hänsynslös och smygig aggression, som utgör en idé om att rättvisa kräver en hård beredskap för att konfrontera motståndare utan varning eller barmhärtighet. Denna åsikt står i kontrast till mer traditionella, lagliga tolkningar av rättvisa, vilket tyder på en värld där makt och seghet är högsta.
Denna extrema skildring väcker frågor om rättvisans moral och etik. I stället för strävan efter rättvisa eller laglighet illustrerar det ett perspektiv där rättvisa sammanflätas av våld och rädsla och belyser en våldsam mentalitet som utmanar de grundläggande principerna i ett civiliserat samhälle. Genom denna karaktärs ord kritiserar Heller uppfattningen som kan göra rätt och presentera en cynisk syn på arten av makt och rättvisa under tumultiga tider.