Monsterens brott var så fruktansvärda att en ren man omöjligt kunde ha begått dem. Satan måste i slutändan åberopas.
(The Monster's crimes were so horrific that a mere man could not possibly have committed them. Satan, in the end, had to be invoked.)
I "The Monster of Florens", Douglas Preston, utforskar en serie hemska brott som verkar utöver förmågan hos en vanlig människa. Svårighetsgraden och brutaliteten i dessa handlingar skapar en kylig atmosfär som leder utredare och samhället att kämpa med uppfattningen att en ren dödlig inte kunde vara ansvarig. Denna idé antyder en vändpunkt där onda naturen överskrider den mänskliga upplevelsen.
i slutändan framkallar berättelsen en känsla av rädsla, vilket innebär att sådant monströst beteende måste vara förankrat i något mycket mer olycksbådande. Genom att åberopa figuren av Satan betonar texten kampen mellan gott och ont, vilket tyder på att brottens verkliga natur antyder en ondskapsfull kraft på jobbet, vilket skapar en känsla av skräck som resonerar under hela utredningen.