Det finns bara en sak som en författare kan skriva om: vad som ligger framför hans sinnen i det ögonblick av att skriva ... Jag är ett inspelningsinstrument ... Jag antar inte att införa historiekontinuitet ... i den mån jag lyckas med direkt inspelning av vissa områden med psykisk process Jag kanske har begränsad funktion ... Jag är inte en underhållare ...
(There is only one thing a writer can write about: what is in front of his senses at the moment of writing... I am a recording instrument... I do not presume to impose story plot continuity... Insofar as I succeed in Direct recording of certain areas of psychic process I may have limited function... I am not an entertainer...)
I "Naked Lunch", uttrycker William S. Burroughs sin åsikt att en författares primära fokus bör vara på den omedelbara sensoriska upplevelsen i det ögonblick av att skriva. Han uppfattar sig själv som bara ett verktyg för att spela in dessa upplevelser snarare än en berättare som drivs av en sammanhängande tomt eller traditionell berättande struktur. Burroughs betonar äktheten av att fånga råa känslor och tankar direkt när de förekommer i författarens sinne.
Genom att beskriva sig själv som ett "inspelningsinstrument" distanserar han sig från rollen som underhållare och belyser ett åtagande att utforska djupet i den mänskliga psyken snarare än att skapa linjära berättelser. Detta perspektiv utmanar konventionell berättelse och prioriterar äktheten av personlig erfarenhet framför strukturerad berättande kontinuitet.