De måste lämna sitt märke. De kan inte bara titta på. De kan inte bara uppskatta. De kan inte bara passa in i den naturliga ordningen. De måste få något onaturligt att hända. Det är forskarens jobb, och nu har vi hela samhällen som försöker vara vetenskapliga ... vi har haft fyra hundra års modern vetenskap, och vi borde nu veta vad det är bra för och vad det inte är bra för. Det är dags för en förändring.
(They have to leave their mark. They can't just watch. They can't just appreciate. They can't just fit into the natural order. They have to make something unnatural happen. That is the scientist's job, and now we have whole societies that try to be scientific... We've had four hundred years of modern science, and we ought to know by now what it's good for, and what it's not good for. It's time for a change.)
I Michael Crichtons "Jurassic Park" betonar författaren forskarnas aktiva roll för att forma världen runt dem. I stället för att vara passiva observatörer, drivs de att skapa och förnya sig, ofta driver gränserna för vad som är naturligt. Detta perspektiv belyser nödvändigheten av forskare att lämna en tydlig inverkan på samhället genom att utmana den befintliga ordningen och genomföra djärva initiativ, eftersom deras arbete inte bara handlar om uppskattning utan om att revolutionera kunskap och processer.
Crichton kritiserar också de vetenskapliga tillvägagångssätten som tagits i det moderna samhället, vilket tyder på att det efter fyra århundraden av vetenskaplig utveckling är avgörande att erkänna begränsningarna och de etiska konsekvenserna av vetenskapliga ansträngningar. Uppmaningen till en förändring pekar på behovet av reflektion över avsikter och konsekvenser av vetenskapliga handlingar och uppmanar en omprövning av vad vetenskapen ska prioritera. Denna berättelse uppmuntrar en bredare dialog om vetenskapens roll i våra liv och det ansvar som följer med sådan makt.