Idag frågade en av bröderna mig: Är det ett fruktansvärt fängelse, att inte kunna flytta från platsen där du står? Du svarade...Jag sa till honom att jag nu är friare än han. Oförmågan att röra sig befriar mig från skyldigheten att handla. Ni som talar språk, ni är sådana lögnare.
(Today, one of the brothers asked me: Is it a terrible prison, not to be able to move from the place where you're standing?You answered...I told him that I am now more free than he is. The inability to move frees me from the obligation to act.You who speak languages, you are such liars.)
I detta utdrag ur Orson Scott Cards "Xenocide" äger en gripande diskussion rum mellan två bröder. En bror ifrågasätter om att fysiskt oförmögen att röra sig är besläktat med att vara instängd i ett fruktansvärt fängelse. Den andra brodern svarar med att antyda att hans begränsningar faktiskt har gett honom en ny känsla av frihet. Han känner sig befriad från pressen och skyldigheterna som följer med att vara aktiv och rörlig.
Detta perspektiv utmanar den konventionella förståelsen av frihet. Berättaren antyder att sann frihet kanske inte bara handlar om fysisk rörelse utan också om de val vi står inför och de bördor vi bär på. I grund och botten kan att omfamna sina omständigheter leda till en annan, kanske djupare, förståelse för vad det innebär att vara fri.
