Vad sägs om din älskade Epictetus? Eller din älskade Emily Dickinson? Du vill att din Emily, varje gång hon har en lust att skriva en dikt, bara sitta ner och säga en bön tills hennes otäcka, egotistiska lust försvinner? Nej, naturligtvis gör du det inte! Men du vill att din vän professor Tuppers ego tas bort från honom.
(What about your beloved Epictetus? Or your beloved Emily Dickinson? You want your Emily, every time she has an urge to write a poem, to just sit down and say a prayer till her nasty, egotistical urge goes away? No, of course you don't! But you'd like your friend Professor Tupper's ego taken away from him.)
I J.D. Salingers "Franny and Zooey" uppstår en diskussion om arten av konstnärlig inspiration och egoens roll i det. Talaren kontrasterar mycket vördade figurer som Epictetus och Emily Dickinson med mindre beundransvärda exempel, och betonar att ingen verkligen önskar att en konstnärs kreativa instinkter ska undertryckas. Istället handlar essensen av kreativitet om att omfamna dessa känslor snarare än att slåss mot dem. Citatet belyser en dubbel standard när det gäller att uppskatta konstnärer kontra de som uppfattas som egotistiska. Medan man kan fira Dickinsons turbulenta känslomässiga drivkraft som driver hennes poesi, finns det en önskan att någon som professor Tupper ska uppleva en minskning av sitt ego. Detta understryker komplexiteten i den mänskliga naturen, där vi värderar det konstnärliga uttrycket för vissa medan vi kritiserar andras arrogans.
I J.D. Salingers "Franny and Zooey", en diskussion uppstår om arten av konstnärlig inspiration och egoens roll i den. Talaren kontrasterar mycket vördade figurer som Epictetus och Emily Dickinson med mindre beundransvärda exempel, och betonar att ingen verkligen önskar att en konstnärs kreativa instinkter ska undertryckas. Istället handlar essensen av kreativitet om att omfamna dessa känslor snarare än att slåss mot dem.
Citatet belyser en dubbel standard när det gäller att uppskatta konstnärer kontra de som uppfattas som egotistiska. Medan man kan fira Dickinsons turbulenta känslomässiga drivkraft som driver hennes poesi, finns det en önskan att någon som professor Tupper ska uppleva en minskning av sitt ego. Detta understryker komplexiteten i människans natur, där vi värderar det konstnärliga uttrycket för vissa medan vi kritar andras arrogans.