När ett barn kommer in i världen är händerna knutna, eller hur? Så här? Han gjorde en knytnäve. Varför? Eftersom en baby, som inte vet något bättre, vill ta tag i allt, för att säga: "Hela världen är min." Men när en gammal person dör, hur gör han det? Med händerna öppna. Varför? Eftersom han har lärt sig sin lektion. Vilken lektion? Frågade jag. Han sträckte sig upp sina tomma fingrar. Vi kan inte ta någonting med oss.
(When a baby comes into the world, its hands are clenched, right? Like this? He made a fist. Why? Because a baby, not knowing any better, wants to grab everything, to say, 'The whole world is mine.' But when an old person dies, how does he do so? With his hands open. Why? Because he has learned his lesson. What lesson? I asked. He stretched open his empty fingers. We can take nothing with us.)
Citatet återspeglar de kontrasterande perspektiven på liv och besittning mellan ett barn och en äldre person. En nyfödd kommer in i världen med knutna nävar och symboliserar en naturlig instinkt för att förstå allt och hävda ägande av världen runt dem. Detta bilder betonar ett barns oskyldighet och iver, som förkroppsligar en känsla av rätt och hoppfullhet om vad livet har att erbjuda.
I skarp kontrast avgår en äldre person vanligtvis liv med öppna händer, symboliserar en djup insikt att materiella ägodelar och jordiska prestationer i slutändan är övergående. Denna övergång från knäppning till öppenhet betyder den visdom som erhållits under en livstid, vilket illustrerar att verklig uppfyllande kommer från att förstå att vi inte kan ta något med oss när vi dör. Det belyser vikten av upplevelser och relationer över materiell rikedom.