Yossarian var också kallt och skakade okontrollerat. Han kände gås finnar som klackade över honom när han tittade på förtvivlat på den dystra hemliga Snowden hade spillt över det röriga golvet. Det var lätt att läsa meddelandet i hans inneslutning. Mannen var materia, det var Snowdens hemlighet. Släpp honom ut genom ett fönster så kommer han att falla. Sätt eld på honom så kommer han att bränna. Begrava honom och han kommer att ruttna, som andra typer av skräp. Anden borta, människan är skräp. Det var Snowdens hemlighet. Mognad var allt. Jag är kall, sa Snowden. 'Jag är kall.
(Yossarian was cold, too, and shivering uncontrollably. He felt goose pimples clacking all over him as he gazed down despondently at the grim secret Snowden had spilled all over the messy floor. It was easy to read the message in his entrails. Man was matter, that was Snowden's secret. Drop him out a window and he'll fall. Set fire to him and he'll burn. Bury him and he'll rot, like other kinds of garbage. The spirit gone, man is garbage. That was Snowden's secret. Ripeness was all.I'm cold,' Snowden said. 'I'm cold.)
I detta avsnitt från "Catch-22" upplever Yossarian en djup känsla av förtvivlan när han konfronterar den brutala verkligheten i liv och död. Bilden av Snowdens spillda inneslutningar fungerar som en skarp påminnelse om den fysiska fysiska existensen. Yossarian inser att utan anda eller syfte reduceras människor till ren materia, som liknar skräp som avtar när de tas bort från livets värme.
Snowdens upprepning av "I'm Cold" understryker mänskliga livets bräcklighet och sårbarhet. Detta ögonblick omsluter idén att existensen är ett kortvarigt tillstånd, och när man avskaffas från deras väsen blir de livlösa och meningslösa. Det gripande budskapet återspeglar Hellers teman om krigets absurditet och det oundvikliga förfallet som alla människor står inför.