naguib Mahfouzs citat från "vaktel och höst" väcker en spännande fråga om förhållandet mellan mänsklighet och civilisation. Det föreslår en viss oräddhet mot begreppet civilisation och de samhälleliga normerna som det innebär. Omnämnandet av "vätning" väcker ett tema för sårbarhet, eftersom det betyder en potentiell förlust av kontroll eller värdighet inom ett civilt sammanhang.
Genom att säga att vi ännu inte har gått in i civilisationen, betonar författaren en övergångsstat där rädsla handlar mindre om samhälleliga förväntningar och mer om de inneboende existensvillkoren. Denna reflektion uppmanar läsarna att överväga vad civilisationen verkligen betyder och oroligheterna som följer med den, tillsammans med uppfattningen att en enklare stat kan leda till större frihet från samhällsbegränsningar.