Naguib Mahfouz i sin bok "The Mirage" återspeglar en djup insikt om en betydande person i sitt liv. Han förstår att denna individ inte bara är en källa till enorm glädje utan också integrerad i hans andliga välbefinnande och övergripande existens. Denna uppenbarelse belyser den djupa anslutningen han känner och betonar den transformativa kraften i kärlek och kamratskap.
Citatet antyder att utan denna älskade person skulle världen inte ha något värde och motsvara dess värde med bara aska. Sådana bilder illustrerar ett existensiellt perspektiv, där närvaron av kärlek ger livets mening, medan dess frånvaro gör existens dyster och obetydlig. Mahfouz fångar essensen i hur viktiga relationer formar vår uppfattning om själva livet.