En man är en ängel som har blivit försämrad, tänkte Joe Fernwright. En gång hade de - alla - varit äkta änglar, och vid den tiden hade de haft valet mellan gott och ont, så det var lätt, lätt att vara en ängel. Och sedan hände något. Något gick fel eller bröt ner eller misslyckades. Och de hade blivit möta nödvändigheten av att välja inte gott eller ont utan de mindre av två ondska, och så som hade lossat dem och nu var var och en en man.
(A man is an angel that has become deranged, Joe Fernwright thought. Once they – all of them – had been genuine angels, and at that time they had had a choice between good and evil, so it was easy, easy being an angel. And then something happened. Something went wrong or broke down or failed. And they had become faced with the necessity of choosing not good or evil but the lesser of two evils, and so that had unhinged them and now each was a man.)
I Philip K. Dicks "Galactic Pot-Healer" reflekterar huvudpersonen Joe Fernwright över mänsklighetens natur och dess fall från nåd. Han tror att människor en gång var äkta änglar, inför tydliga val mellan gott och ont. Denna enkelhet gjorde det enkelt att välja rättfärdighetens väg. Men med tiden hände något betydande som förändrade denna dynamik, vilket ledde till att dessa varelser konfronterar dilemmaet att välja det mindre av två ondska istället.
Denna förskjutning i omständigheterna lossade änglarna, förvandlade dem till felaktiga varelser och lever nu som män. Uppfattningen föreslår en djup förlust av renhet och syfte, vilket innebär att komplexiteten i moraliska val har drivit dem till galenskap. Fernwrights kontemplation belyser tragedin av fallna varelser som en gång kände gudomlighet men nu fångas i en cykel av moralisk tvetydighet och existentiell kamp.