Från den tiden på församlingsprästen började visa tecken på senilitet som skulle leda till att han säger år senare att djävulen troligen hade vunnit sitt uppror mot Gud, och att han var den som satt på den himmelska tronen, utan att avslöja sin sanna identitet för att fånga det oönskade.
(From that time on the parish priest began to show signs of senility that would lead him to say years later that the devil had probably won his rebellion against God, and that he was the one who sat on the heavenly throne, without revealing his true identity in order to trap the unwary.)
I "Hundra år av ensamhet" upplever församlingsprästen en nedgång i mentala fakulteter, vilket får honom att reflektera över hans andliga övertygelser och kämpar med tro. Under åren blir hans tankar allt mer oroliga och får honom att ifrågasätta naturen av gott och ont och djävulens existens som en sann kraft i världen.
Denna transformativa resa kulminerar med en radikal tro på att djävulen kan ha överträffat Guds plats i himlen och döljer smart sin identitet för att vilseleda andra. Detta perspektiv återspeglar prästens interna konflikt och belyser bredare teman om illusion och verklighet inom berättelsen.