Det var alltid någon utanför kritcirkeln. Någon som behövde pengar, någon som hade en son med kikhosta eller någon som ville gå av och sova för evigt för att han inte kunde stå skiten av krig i munnen och som ändå stod uppmärksam för att informera honom: "Allt normalt, överste." Och normalitet var just den mest fruktansvärda delen av det oändliga kriget: ingenting har någonsin hänt.
(There was always someone outside of the chalk circle. Someone who needed money, someone who had a son with whooping cough, or someone who wanted to go off and sleep forever because he could not stand the shit taste of war in his mouth and who nonetheless, stood at attention to inform him: "Everything normal, Colonel." And normality was precisely the most fearful part of that infinite war: nothing ever happened.)
Citatet återspeglar den genomgripande känslan av förtvivlan och livets tunga börda under krig. Det illustrerar hur individer utanför "kritcirkeln" av säkerheten kämpar med kriser - vare sig det är ekonomiska svårigheter, sjukdomar eller den känslomässiga konflikten. Varje karaktär representerar de oavbrutna kampen som människor möter som, trots sitt lidande, fortfarande måste följa fasaden på normalitet, ofta på bekostnad av sitt eget välbefinnande.
Frasen "allt normalt, överste" kapslar in ironin i krigstidens existens, där termen "normal" blir en kylande indikator på status quo mitt i kaos. Det pekar på den rädsla som är inbäddad i krigets rutin, vilket tyder på att den mest skrämmande aspekten är stagnation av livet i ett tillstånd av ständig konflikt. Denna kommentar till normaliteten belyser den känslomässiga domningen som kan följa pågående trauma, vilket förstärker romanens teman om ensamhet och det mänskliga tillståndet.