Epictetus, en stoisk filosof, betonar de utmaningar som individer som endast har ytlig kunskap om filosofi. Han uttrycker en oro för att de med en begränsad förståelse kan bli alltför självsäkra och svåra att engagera sig i meningsfull diskussion. Detta ytliga grepp kan leda till att de agerar dumt, eftersom de ofta tror att de vet mer än de verkligen gör.
Citatet fungerar som en påminnelse om de potentiella fallgroparna av partiell visdom. Det belyser vikten av djup, äkta förståelse i filosofiska diskussioner och varnar mot arrogansen som kan följa lite kunskap. Att engagera sig eftertänksamt och öppet med filosofi kräver mer än bara medvetenhet om ytnivå; det kräver ett åtagande att kontinuerligt lärande och ödmjukhet.