Han kallade honom {det var alltid en man} en flâneur. Publiken är hans livsmiljö, eftersom luft är för fågeln eller vattnet för fisken, skrev han. Hans passion och hans yrke är att gifta sig med publiken. . . . Att vara hemifrån, men att känna sig överallt hemma.
(He called him {it was always a man} a flâneur. The crowd is his habitat, as air is for the bird or water for the fish, he wrote. His passion and his profession is to wed the crowd. . . . To be away from home, but to feel oneself everywhere at home.)
Termen "flâneur" beskriver en man som navigerar genom folkmassan, vilket föreslår en spännande relation mellan individ- och stadslivet. Författaren framhäver att flâneur känner till en med den livliga staden, ungefär som en fågel på himlen eller en fisk i havet, vilket indikerar en djup koppling till miljön. Denna siffra glädjer sig åt att observera och interagera med publiken och hitta en känsla av tillhörighet i stadslandskapets anonymitet.
Dessutom förkroppsligar flâneur en paradoxisk essens av att vara hemifrån och samtidigt känna sig hemma överallt. Denna uppfattning återspeglar upplevelsen av vandrare som trivs i olika miljöer och härrör från livets liv. I "The Only Street i Paris" illustrerar Elaine Sciolino hur detta koncept resonerar med andan i Paris, och belyser skönheten i urban utforskning och den intimitet man kan hitta i delade samhällsutrymmen.