Jag är inte som en förkämpe för svordomar. Jag skriver vad jag hör, och karaktärerna som jag skriver, det är så de pratar. Det är så jag pratar mycket av tiden. Så jag försöker inte främja en social sak.
(I'm not like a champion of profanity. I write what I hear, and the characters that I write, that's how they talk. That's how I talk a lot of the time. So I'm not trying to advance a social cause.)
Citatet belyser vikten av autentisk röst och karaktärsrealism i berättande. Den betonar att konst ska spegla genuint tal och beteende, snarare än att anpassa sig till samhälleliga ideal eller moral. Detta tillvägagångssätt kan leda till mer relaterbara och övertygande berättelser, även om det kan krocka med konventionella standarder. Konstnären värdesätter att vara trogen den verkliga dynamiken framför att främja en viss social agenda, vilket påminner oss om att ärlighet och autenticitet ofta kräver att man omfamnar ofullkomligheter och ett rått uttryck.