Jag bodde i ett hus bredvid Machair. Framför detta hus låg en gräsmatta, och vid kanten av gräsmattan fanns en flod. Vid floden, dess dörr vidöppen, var ett skjul som jag vandrade på. Inuti skjulet låg en stor Art Nouveau -typsmaskin. Jag kallades, och jag vände mig bort från min upptäckt av typmaskinen för att komma tillbaka till huset och till vår värdinna. Människor i drömmar har inte alltid namn, men det gjorde hon. Hon kallades fru MacGregor.
(I was staying in a house beside the machair. In front of this house was a stretch of lawn, and at the edge of the lawn there was a river. By the riverside, its door wide open, was a shed into which I wandered. Inside the shed was a large art nouveau typesetting machine. I was being called, and I turned away from my discovery of the typesetting machine to make my way back to the house and to our hostess. People in dreams do not always have names, but she did. She was called Mrs. MacGregor.)
Berättaren berättar om en livlig drömliknande upplevelse medan han stannar i ett hus bredvid en machair, kännetecknad av en frodig gräsmatta som leder till en flod. Ett spännande skjul nära Riverside fångar berättarens uppmärksamhet och har en anmärkningsvärd konstnouveau -inställning. Denna upptäckt avbryts emellertid när berättaren känner sig tvungen att återvända till huset och engagera sig i deras värdinna, fru MacGregor.
Detta ögonblick återspeglar blandningen av lugna omgivningar och lockelsen av konstnärliga maskiner, vilket innebär en djupare utforskning av kreativitet och anslutning. Närvaron av fru MacGregor lägger till ett konkret element till drömmen och grundar berättarens vandringar i en igenkännbar verklighet, trots den eteriska kvaliteten på drömmar där identiteter ofta kan oskärpa.