Citatet från Naguib Mahfouzs "Sugar Street" antyder att äkta humanitära ansträngningar ofta kommer från dem som tillhör minoritetsgrupper eller de som är djupt empatiska mot deras kamp. Det belyser idén att individer som upplever marginalisering eller är medvetna om dess inverkan är tvungna att förespråka för rättvisa och jämlikhet, vilket gör sina röster kraftfulla för att genomföra förändringar. Detta perspektiv understryker vikten av mångfald i humanitär diskurs och aktivism.