Idén att vuxna i sig inte gillar enkla berättelser kan vara felaktiga. I själva verket kan många vuxna längtar efter berättelser där godhet råder över cynism och förtvivlan. Denna önskan förblir ofta outtryckt, särskilt i mer sofistikerade sociala miljöer, där komplexitet och ironi har företräde framför glädje och firande.
Författaren uttrycker en längtan efter berättelser som firar enkla segrar och känslomässigt djup. I miljöer som prioriterar intrikata berättelser fyllda med dysfunktion kan emellertid den upplyftande enkelheten i en god kontra ond historia förbises. Detta väcker frågan om var njutningen och det roliga i berättelsen har gått, så många längtar efter en återgång till mer glada berättelser.