Kärlek var som regn; Det kan finnas perioder med torka när det verkade som om kärleken aldrig skulle återvända, aldrig skulle få sin närvaro känd igen. I sådana tider kunde hjärtat härda, men då, precis som torka bröt, så kunde också älska plötsligt dyka upp och läka lika snabbt och helt som regn kan läka det parchade landet.
(Love was like rain; there could be periods of drought when it seemed that love would never return, would never make its presence felt again. In such times, the heart could harden, but then, just as droughts broke, so too could love suddenly appear, and heal just as quickly and completely as rain can heal the parched land.)
Citatet från Alexander McCall Smiths "Precious and Grace" använder metaforen för regn för att beskriva kärlekens natur. Det illustrerar hur kärlek ibland kan känna sig knapp, likna en torka där det verkar frånvarande och oåtkomligt. Under dessa svåra tider kan ens hjärta bli härdat och spegla det torra landets oförmåga att vårda livet.
Precis som regn så småningom kommer att lindra torka, kan kärleken återvända oväntat och få läkning. Denna plötsliga återupplivning av tillgivenhet kan återställa sin anda, precis som hur regn återupplivar jorden. Cykeln för kärlekens frånvaro och återvändande är en naturlig process som i slutändan vitaliserar vårt känslomässiga landskap.