Huvudpersonen reflekterar över sin tro att ovänlighet i andra härrör från personliga kamp snarare än inneboende dålighet. Hon förstår att de som agerar negativt ofta har djupare frågor som påverkar deras beteende. Detta perspektiv främjar en känsla av empati snarare än bedömning.
Hon förespråkar för medkänsla mot individer som står inför svårigheter, vilket tyder på att synd bör ersätta förakt. Denna insikt illustrerar hennes förståelse av mänsklig natur och betonar vikten av vänlighet som svar på lidande.